Tre sovande barn i sängen. En urdrucken tekopp, en värmeljusstake som jag haft på mitt nattduksbord sen jag var femton och en äggkopp med några spretiga vårblommor i. Samt en mamma och entreprenör som jobbar på sin telefon fast timmen är sen. The big no-no, jobba i sängen. Men om lusten och glädjen finns, varför inte.
Tack covid -19 för att du tvingat mig att bli en sådan entreprenör. Sammanlagt sexton olika projekt igång samtidigt av vitt skilda slag. Jag kan inte längre hålla i alla trådar själv på ett tillfredsställande sätt utan har beslutat att anlita min mamma som projektledare i företaget. En oerhört produktiv, progressiv och professionell relation. Nog för att jag själv är strukturerad men den här utvecklingen hade jag aldrig åstadkommit på egen hand. Telefonmöte varje måndag, ett ytterst strukturerat gemensamt dokument att förhålla sig till. Inget projekt lämnas att driva vind för våg, allt följs upp. Vi för en kontinuerlig diskussion kring hur jag effektiviserar, strukturerar, paketerar och levererar ännu bättre. Och hanterar, icke att förglömma. Alla mina projektidéer har konkretiserats och rullar framåt. Vissa med myrsteg, vissa med ganska stora kliv, men allting rullar. Det har aldrig hänt tidigare i mitt yrkesliv.
Ropen skalla, projektledare åt alla. Jag rekommenderar det å det varmaste.
Barnen snusar i mörkret. Flitens lampa lyser. Och i mitt anteckningsprogram ligger det gemensamma dokumentet som håller ordning på allt. Ensam är verkligen inte alltid starkast.
Frilansförälder 