Förväntan ligger i luften. Efter tjugo misslyckade ”vi tar det på Zoom när barnen somnat”- försök ska nu de tre barndomsvännerna, musikerkollegorna och småbarnsmammorna Amanda, Caroline och Rebecca försöka sig på ett telefonmöte dagtid istället. Med vakna barn alldeles intill. På dagens agenda står vår föreställning om den dalsländska halmslöjden. Ska vi lyckas denna gång eller kommer vi återigen hänvisas till skriven kommunikation via Messenger?
Glada och kärvänliga hälsningsfraser utbyts och lägesrapport avhandlas. För egen del rapporteras det om våffelgräddande på terassen. Världens enklaste middag den dag man inte prioriterar att stå länge vid spisen.
Efter en stunds trivselpratande går vi över på jobb och börjar diskutera vårt projekt. Mina barn äter våfflor. I bakgrunden hemma hos Caroline hörs Huvud Axlar Knä och tå med käckt komp. Rebeccas dotter är med sin pappa i affären men kommer snart hem.
-Har ni börjat läsa den där boken om halmslöjden som vi fick?
-Nej, jag har inte hunnit. Jag har bläddrat i den.
-Ja, men jag har läst en del i alla fall och… vänta lite… Hur mycket socker tar du på din våffla? Häll tillbaka en del av det där! Ja, du kan ta saft också. Ja… vad sa du Rebecca?
I några minuter flyter samtalet medan fler våfflor delas ut. Vi börjar diskutera föreställningens form och samarbete med Halmens hus i Bengtsfors.
-Ja, men jag tror att den gamla basutställningen de hade fokuserade på flera teman samtidigt.
-Det tror jag också att vi får göra. Det går inte att ha en sammanhängande historia, vi får rikta ljuset åt flera håll…förlåt, vänta lite… SLUTA PUTTA PÅ VARANDRA I RUTSCHKANAN!!! OM NI INTE KAN SKÖTA DET DÄR SÅ KAN NI INTE LEKA MED DEN!!! Ja, vad pratade jag om?
Samtalet flyter på. Rebeccas dotter kommer hem.
-Jag tycker att vi ska blanda musik, både egenskrivet och traditionellt! Det tror jag blir en bra grej, Vad tror ni?
RITSCH RITSCH RITSCH
-Ja förlåt, jag bara öppnar lite paket här samtidigt. Titta här E! Nya regnkläder!
-Vad tycker du Caroline?
-Vänta lite… jag bara hittade en nyckelknippa här som jag trodde att A slängt i soporna, men den låg visst här på en hylla… det var ju skönt…
Vi kommer, trots ideliga avbrott, rejält framåt i planeringen och börjar att avrunda så smått. Plötsligt uppstår en uppslitande konflikt vid mina fötter om vem som ska ha Lilla Gubben i plast. Att det finns två Lilla Gubben och att nummer två ligger några meter bort är just nu helt ovidkommande, det är den här Lilla Gubben som gäller nu. Jag försöker höra vad de Rebecca och Caroline säger men det överöstas av upprörda vrål. Jag tar två arga snart treåringar i famnen och försöker avsluta min medverkan.
-Jag måste sluta nu, men vad bra Caroline att du ta den kontakten. Då har vi ju messenger och vårt gemensamma googledokument och…
De upprörda vrålen ökar i intensitet.
-Jag måste ge mig nu som ni hör. Himla roligt det här. Vi hörs, hej!
Snabbt bort med telefonen och in i tröstarrollen. Upprördheten går fort över. Samtalet avslutades på en timme och tretton sekunder. Vi klarade det! Heja telefonkonferens, våfflor och paket med nya regnkläder!
Frilansförälder 