Tre år som trebarnsmamma

Det är ett starkt uppväxtminne. Magnifika födelsedagstårtor, dignande julbord – och så stängde vi den röda dubbeldörren ut till köket för att stänga ute allt stök som bildats under tillagningen.

Nu står jag där själv. En halvt uppäten magnifik tårta (för övrigt slående lik mammas tårtor) i kylskåpet och ett kök som ser ut som någon har släppt en bomb i. Och det känns så otroligt fint. Igår kväll när alla barnen till slut somnat lät jag bara köket stå och gick och la mig, uppfylld av känslan att här har vi haft ett präktigt kalas.

Igår fyllde Inga och Alice tre år. Jag och barnen hade trädgårdskalas så det stod härliga till med tårta och chokladsnitt och ballonger och serpentiner och korv med bröd och födelsedagssång både live och på länk. Det blåstes såpbubblor och kissades i gräset och byggdes koja och åktes rutschkana och ropades ”Aj aj kapten!” och ”Skepp och hoj!” trehundra gånger och ingen ville gå in förrän det var långt över läggdags. Jag trodde att fem presenter vardera var lagom men de tröttnade redan efter tre och så fick Agnes öppna resten. Själv satt jag mest på terasstrappan och var lycklig. Det här är mitt liv.

Älskade Inga och Alice. Nu är ni stora flickor. Vi är snart i mål med att sluta med blöja, igår fick ni riktiga bestick i födelsedagspresent och om några veckor slutar ni på småbarnsavdelningen på förskolan. Man kan resonera med er och ni kan fatta egna beslut ifrån konsekvenser. Ni har stark integritet och kan tydligt kommunicera era känslor och behov. Språket är i er hand och ni är så fruktansvärt roliga. Ibland kastar jag mig på telefonen för att hinna spela in er dialog. Ni är så självklara och slösande i er kärlek. ”Mamma, jag vill vaja i din schamn!” är nog en av de mest frekventa meningarna här hemma. Så otroligt olika både till utseende och personlighet, men helt oskiljaktiga. Syskonkärleken mellan er tre systrar är så oerhört stark. Trots dagliga upprörda utbrott om vem som tog legobiten från vem.

Min älskade flickflock, ännu sover ni. Kanske ska man diska några guldkantade assietter, plocka några bedagade serpentiner och hämta in lite bortfluget presentpapper från trädgården. Tre år som trebarnsmamma. Hurra för de tre barnen och för mig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s