Det är solig morgon i Dalsland och jag ligger bland snusande barn och läser och gläds över skörden av grattisar som inkommit på Facebook och som alla ska få ett svar. Jag och barnen partade loss med färska jordgubbar i bilen när vi körde hit igår och idag blir det kombinerat midsommarfirande och födelsedagskalas tillsammans med familjen.
Trettioåtta år. Hur känns det att vara så jävla gammal? undrade pappa skämtsamt när han ringde och grattade. Jotack, bara bra faktiskt.
Att bli äldre har inte alltid varit helt friktionsfritt. Inför varje ny födelsedag har jag rannsakat mig själv. Är jag där jag vill i livet? Varför har jag inte kommit längre? Alltid är det något som skavt, aldrig har jag känt mig riktigt nöjd.
Förutom nu. Nu har det fallit på plats. Jag har tre barn som jag älskar mer än ord kan beskriva. Vi har hittat vår plats på jorden; jag älskar vårt hus, vår trädgård, vår ö, att skogen och havet ständigt är närvarande. Jag trivs med att vara ensam med barnen. Vi har en nära relation till min familj. Jag försörjer oss på mitt företag fast barnen bara är på förskolan från nio till två, jobbar bara med saker jag tycker är roliga och karriären växer i takt med barnen. Friluftslivet har tagit plats i mitt liv. Bilen är betald. I höst börjar Agnes i förskoleklass och en ny era startar i våra liv.
Trettioåtta år och i fas. Nu kan det bara bli ännu bättre.
Frilansförälder 