Nu blev det semester.
Inte för att jobbet blev klart. Jag slet som en tok förra veckan för att komma i mål med alla projekt men gav upp på fredagsmorgonen, släppte allt och ägnade mig åt att baka en massa bullar och kakor till barnens försloleavslutning istället. Tänkte att jag får väl jobba några dagar till i samma tempo nästa vecka och sen ta semester.
Ägnade helgen åt att repa föreställning inför Medeltidsveckan och spela in en digital konsert. Roligt men otroligt intensivt. När måndagen kom och jag skulle färdigställa allt jobb, då var motivationen slut. Nu får det räcka, de där jobben kan jag göra färdigt nån gång i sommar. Nu får det bli semester.
Sju veckor hemma tillsammans med barnen innan Agnes börjar förskoleklass och de andra på ny avdelning. Sju veckor utan speciellt många tider att passa. Sju veckor med bad, lek, syskon- och kusinkärlek och mängder av fika. Jag inledde visserligen starkt med att få ett begravningsjobb med två dagars varsel samt att det behövs förberedas massor inför konserten på söndag. Men det spelar ingen roll. Känslan av semester har ändå infunnit sig. Jag välkomnar den.
Frilansförälder 