Agnes är så spänd på att börja skolan så att hon inte kan somna om kvällarna. Hon räknar dagar och helst vill hon börja imorgon. Funderingarna hopar sig. Är alla andra barn lika nervösa som jag? Vad är fritids för någonting? Får jag hålla dig i handen när vi går till klassrummet första dagen? Vi kollar om och om igen på filmen skolan har skickat ut och läser alla informationspapper framlänges och baklänges. När mina svar tar slut ringer jag till biträdande rektorn som tar sig tid att svara på Agnes frågor och välkomnar oss att komma och titta på lokalerna innan skolstart. Vi tas emot med öppna armar av fritidspersonalen som visar runt i alla rum och Agnes får se att hon redan har fått en egen krok och hylla i kapphallen. Efteråt strålar hon av lycka och längtar ännu mer till skolstart.
Blöjpaketet tar aldrig slut. En blöja per natt och som säkerhet om vi åker långt, det är allt som behövs numera för Inga och Alice. Utvecklingen har ännu inte nått den nivå där toalettbesöket blir en enskild angelägenhet, utan allt som hamnar i pottan ska stolt visas upp för alla och envar och sen går de gemensamt i procession till badrummet för att tömma innehållet i toaletten. Mamma, vi e schtoja flickoj, vi ha tjosoj! Ja, nu är ni stora flickor.
Jag genomför en omorganisation här hemma. Rensar i garderober, köksskåp, bokhyllor och leksakslådor. Vi är på väg in i en ny fas: alla äter på porslinstallrikar, ingen har haklapp, blöjorna är snart ett minne blott, napparna är på väg att helt fasas ut.
Jorden den snurrar och den första småbarnseran är på väg att ta slut. Nu går vi in i andra halvlek med förskoleklass och mellanbarnsavdelning på förskolan. Jag har älskat och omfamnat den här första tiden med tre små barn men undrar om inte det som kommer nu blir ännu roligare. Nu kör vi, jag och mina schtoja flickoj.
Frilansförälder 