Jag kastar in handduken fast klockan bara är strax efter elva, värmer en kopp te och går mot sängen. Vårt hem ser ut som om en bomb har briserat. Lucialinnen, glitter, mängder av pysselmaterial, pepparkaksformar, bakskålar, typ tio par skor i varierande storlekar som någon liten marodör plockat fram ur garderoben, mysiga filtar, söndertrampade chips på golvet, leksaker halvvägs in under sofforna, en strykbräda mitt i hallen. Jag orkar inte ta hand om detta kaos nu.
Men barnen sover lyckliga i sina sängar. De har ägnat helgen åt att ha filmmys med chips, leka agenter, gå luciatåg med barnkören, mannekänga i en aldrig sinande kavalkad av fantasifulla kombinationer, ringa både till mormor och till kusinerna i Tyskland, producera fjorton kreativa julkort, stå på rad och formge nya varianter av lussekatter, äta pepparkaksdeg ur kastrullen med sked, gosa med sin mamma och tända tredje ljuset.
Städa är en världslig sak, som Karlsson på Taket skulle ha sagt. Här i kaoset lever lyckan. Jag går och lägger mig med den insikten som en skimrande diamant i bröstet.
Frilansförälder 