Hej från musikerlivet

I april hittade jag på den kreativa utmaningen ”Hej från musikerlivet” och la varje dag ut glimtar från mitt yrkesliv med ett ord om dagen i alfabetisk ordning. Roligt och utvecklande för kreativiteten. Nu i maj finns dock ingen tid för att sitta och fnula på vilket ord jag ska använda idag. Den här månaden är att ta ett djupt andetag och kasta sig ut. Hej från musikerlivet på riktigt.

I lördags hade vi konsert med Vox Ancorae och slingorna från medeltids- och renässansmusiken snurrar fortfarande i huvudet. På torsdag är en helt annan slags konsert tillsammans med Maya med Edith Piafs sånger, vin och kanapéer. Projektkören som jag precis döpt till Djurö Kammarkör ska framföra en mässa av Rheinberger 29 maj och behöver ett antal rep fram till dess. Mitt och Sunnivas folkmusikprojekt Amabelli ska spela in fler filmer och jag och Anders ska repa trombonrepertoar till en konsert i augusti. Jag, Caroline och Rebecca arbetar med vår föreställning om den dalsländska halmslöjden. Ett gäng begravningar med musik jag inte kan, hur ofta händer det? Och kanske störst av allt just nu, föreställningen Mamma! med Ophelia Vokalensemble. Vi övar in all repertoar utantill, sätter all koreografi och jag skriver på mitt manus och ser med skräckblandad förtjusning fram emot att bli regisserad av Therese. Det här är så mycket utanför ensemblens komfortzon men också utanför min. Vad har vi gett oss in på? Samtidigt finns en bubblande eufori. Detta har jag velat göra i så många år och nu händer det, i egen regi dessutom.

Dessutom, utöver alla dessa projekt, så ska vi flytta ut från huset i månadsskiftet maj/juni. Kommer sakna de stora fönstren, tallarna och hägrarna, men det känns bra att lämna och göra plats för något nytt.

Jag skulle kunna bli sjukt stressad över detta. Men jag väljer att försöka hålla stressen stången och fokusera på det fina som gör mig glad. Så länge har jag längtat efter detta, att vara del i fasta ensembler på hög nivå som vill framåt och uppåt i karriären. Efter många år av musikalisk ensamhet och uppstartade projekt som bara runnit ut i sanden eller inte blivit det jag ville har det det senaste året bara sagt pang. Nu har jag så många ensembler att jag kan strössla med dem.

Ett djupt andetag till. Nu är det bara att köra ända in i kaklet fram till juni tar vid. Allt medan körsbärsträden, kastanjen och rododendronen slår ut i min trädgård och hägrarna flyger över tallarna.