Kategori: Okategoriserade

Måndag och arbetsdag igen. Har provat lite olika modeller men kommit fram till att jag mår bäst av att så långt som det är möjligt försöka ha vardagar och helg som ”vanliga” människor. Om jag får uppdrag som ligger på helger tar jag naturligtvis dem, men om jag bara är hemma ser jag till att vara ledig.

Men vad gör jag på jobbet då, som musiker och kulturentreprenör? Häromdagen när jag cyklade hem från en begravning roade jag mig (som så ofta när jag cyklar eller kör bil) med att tota ihop en liten käck låt, denna gången om mitt yrke.

Kulturentreprenör
Säg vad är det en sådan gör?
Jo, hon ser var möjlighet
att kunna forma verksamhet
som genererar lönsamhet
inom kultur (klapp klapp klapp klapp)
inom kultur (klapp klapp klapp klapp)
inom kultu-u-u-u-u-u-u-u-ur

Kulturentreprenör
Och ordet det möjliggör
att ha många strängar på sin lyra
och låta Agnes liv få styra
och känna eufori och yra
för kultur (klapp klapp klapp klapp)
för kultur (klapp klapp klapp klapp)
för kultur!

Efter en halvtimmes trampande tyckte jag att den lilla käcka låten hade fångat kärnan i min minst sagt breda verksamhet. Ibland behöver man få tramsa lite för att komma nånvart.

Bland strängarna på lyran finns olika slags gig som pianist, sångerska och organist, piano- och sångpedagog, kyrkomusiker, inspiratör och teambildare med körsång som verktyg, ackompanjatör, skapare av olika slags barnkultur, styrelseledamot, kulturadministratör och projektledare för musikprojekt. En omväxlande vardag, för att uttrycka det milt.

Just nu låter jag Agnes liv helt få styra och satsar på sådana jobb som jag kan göra hemma eller där jag bara är borta några få timmar. I takt med att hon blir äldre kan också uppdragens omfång öka.

Och nu hörde jag henne skratta ute i vardagsrummet! Det har varit på gång i några dagar men nu kom det första riktiga skrattet. Blev så berörd av det att jag måste lägga frilansaren åt sidan och bara vara förälder en stund.

 

Nu för tiden är golvet the place to be. Där leker man i babygymmet, äter alla sorters måltider, övar portabla instrument, förgyller parketten med kräkfläckar, styrketränar, tragglar sångövningar och kör sångteknik på barnvisor, övar på att åla sig framåt, viker tvätt, tuggar på sina leksaker och gör allsköns administrationsjobb. Ständigt finner vi nya användningsområden, det är inte mycket som inte går att göra från golvet. Hur man övar piano från golvet har jag ännu inte kommit på, men det är säkert bara en tidsfråga.

Överlag är det en positiv överraskning hur mycket jobb som går att göra utan att vara borta från Agnes. Administrationsjobb görs bredvid henne på golvet, jobbsamtal rings på barnvagnspromenader när hon nöjt leker i vagnen,  sångövningar tycker hon är jätteroligt att lyssna på. På lunchen med en vän och frilanskollega häromdagen roade sig Agnes med att undersöka en sked och kasta servetter omkring sig medan vi planerade barnföreställningar.

Och nu har hon somnat i min famn och jag uppbådar all min disciplin till att få undan lite jobb. Nej Amanda, du vill inte alls läsa i din bok eller slösurfa! Tänk inte på att det är söndag kväll! Tänk på lyxen att få jobba ostört utan att bli avbruten!

Klockan är halv sju på morgonen. Gick upp på toaletten, upptäckte att Agnes fortfarande sov när jag kom tillbaka och såg plötligt en chans till att få lite obruten arbetstid. Det gäller att fånga tillfället i flykten numera. Så här sitter jag i nattlinne och njuter av tekopp och tystnad.

Att man får mindre tid att röra sig med och att denna tid blir totalt upphackad på grund av ständiga avbrott kan väl de flesta småbarnsföräldrar vittna om. Jag var ytterst skeptisk till amningshjärnesyndromet innan Agnes föddes, men får nu tillstå att det finns en viss sanning i begreppet. Mycket hamnar lätt mellan stolarna eller glöms bort för att man ständigt blir avbruten. Dessutom följer hjärnan en strikt prioriteringsordning: jag har stenkoll på  allt som rör Agnes medan allt annat flyter omkring som i slajm.

Det här tillståndet funkar kanske helt ok om man bara är mammaledig men rätt värdelöst om man ska dra in pengar till hemmet. Insåg rätt snabbt att det krävdes strategier för att den här slajmhjärnan inte ska märkas utåt när jag jobbar. Ingen vill anlita någon som inte minns vad som sägs i jobbsamtal, tappar bort texten på de mest kända låtar (går det bra med En liten båt eller En kulen natt istället?) eller som mer liknar en förvirrad professor än en körledare. Från att ha kunnat glida igenom det mesta är det nu förberedelse till förbannelse som gäller. Man vet aldrig när slajmet slår till.

Man skulle kunna tycka att det är vansinnigt irriterande. Men faktum är att det är väldigt behagligt att vara så här förberedd. All oro och prestationsångest jag tidigare känt över att kanske inte varit nog förberedd på jobb är nu som bortblåst. Man har dessutom inte tid att oroa sig numera.

Nu har Agnes vaknat där inne i sovrummet och för en smått obegriplig men glad konversation med sin pappa. Dags att byta värld och bara bli förälder igen.

Snabb presentation: Amanda Björnerås – musiker, kulturentreprenör och mamma till Agnes, fem månader imorgon och just nu nyfiken på hela världen.

Under graviditeten förstod jag att jag varit naiv när jag trodde att frilansmusikerns och Försäkringskassans världar var kompatibla. Försäkringskassan beräknar föräldrapenningen på vilken vinst man gjort under året och tar inte hänsyn till om man till exempel köpt saker till företaget.  Eller om man som jag bytt inriktning från körledarinriktat till mer musikerinriktat, sagt upp ganska lönsamma körer och  i uppstartsfasen levt på besparingar. Tjänstemännen på Försäkringskassan var alltid lika trevliga, men alla sa olika saker och ingen hade koll på hur egenföretagande funkar vilket i slutändan resulterade i en rätt usel föräldrapenning.

Vad ska man då som egenföretagande musikermamma göra? Efter att i fyra månader varit helt föräldraledig förutom ett par begravningsspelningar och konserter är det nu halvtid som gäller, åtminstone enligt vad som står i Försäkringskassans beslut. Verkligheten är dock lite mer komplex. Under tiden det här inlägget skrivits har jag satt Agnes i hoppgungan, plockat ur henne igen, lekt med gosedjurskaninen, sjungit några sånger, gosat lite, ammat och lekt lite till med kaninen. Hur får man ihop konsertförberedelser, kreativitet och kräkfläckar, administration och amning eller Bach och bajsblöjor på bästa sätt?  Hur utvecklar man sin musikkarriär och sitt företag samtidigt som man är en så närvarande förälder som det bara går?

Det här kommer bli en spännande tid. Välkommen att följa med på resan!